jag tror att oavsett hur mycket man försöker bryta ett mönster, oavsett vad det är, så börjar man oftast i fel ände. istället för att börja i grunden av problemet så börjar man i slutet. man letar i fel ände.

mina tidigare val har inte varit fel, dom har varit nödvändiga och en lärdom just då, en nödutgång som växt och blivit en läxa. en lärdom. nu har jag min måltavla och för varje dag har jag tagit ett steg närmare dit jag vill vara.
den person jag vill vara. det känns förbannat bra. för jag vet, att denna gång klarar jag det.