att förlora en person som står en nära.. det känns som att hjärtat går i tusen bitar, inte bara en gång
utan det händer då och då medans tiden har sin gång.
vissa dagar är det lite enklare, andra dagar är det svårare. och så finns det perioder när det knappt går att fokusera på någonting annat än den eller det man saknar. någonstans där har jag vart den senaste tiden.

och jag kommer inte ur det helt. ibland kan jag komma på mig själv när jag är mitt i någonting,
en aktivitet, på en plats eller bara i vardagen ''fyfan vad jag saknar.''  när jag behöver dig som mest.
så många frågor men inga svar. vet du vad jag gör och hur jag har det?
jag tänker på hur allt hade varit om du fått finnas hos mig lite längre. på allt vi hade kunnat göra tillsammans
och på allt det vi aldrig hann.

på det jag var för ung för att förstå då. på allt som aldrig blev sagt. på hur det egentligen var, där och då.
kommer saknaden att minska.. försvinna? kommer vägarna återförenas?
saknad.. och älskad av många men framför allt av mig.