den här sommaren var bra (på olika sätt) samtidigt som den var något av det VÄRSTA jag varit med om..
jag minns inte antalet gånger jag blev sårad, antalet gånger jag grät mig till sömns, antalet gånger jag bara ville

ge upp och bara få somna in, antalet gånger vänner ljög el. svek mig.. men jag minns att någonstans i det där såg jag ett ljus, ett litet litet ljus, en liten liten gnutta av hopp av att ''snart är allt bra igen''

det glädjer mig att säga att jag hade RÄTT.. även om jag fick betala ett högt pris, försöka förlåta och gå vidare!
jag försöker att gå vidare från det som hänt under sommaren, men ibland kommer det ifatt mig och jag bryter ihop,
vet inte om jag vill stanna eller om jag vill gå, om jag vill kämpa eller ge upp.. det enda jag vet är att den här sommaren medförde sig en rad av bra saker.. jag fick en ny bästavän (sandra) jag fick tillbaka MIN robin
jag fick min lilla tequila, jag lärde mig att MAN FÅR DET MAN GER.. jag ändrade på mig och jag hoppas det blev till det bra?! (förmodligen, annars hade jag och robin nog inte hittat tillbaka till varandra, även om vi båda kämpade för det.. för att allt skulle bli bra och att vi skulle få vara med varandra igen)  

jag antar att det jag vill komma fram till är att.. jag är lycklig! jag är nöjd med vad JAG lyckats gjort med mitt liv
och kämpat på även fast jag allra helst velat ge upp! jag är lycklig över att jag VET att det finns äkta kärlek, över att jag och robin hör ihop och inte kan leva utan varandra.. 

jag trodde aldrig att jag skulle hitta kärleken i såhär ung ålder (4/12-07) men det gjorde jag och det räddade mig.
jag önskar fler kunde få uppleva den där känslan, när kärleken bara växer sig större och starkare för var dag.