Sitter och försöker få i mig lite mat, men det går inge vidare. efter en sömnlös natt
är man inte särskilt hungrig. har legat vaken och stirrat upp i taket i timmar,
längtat tillbaka, önskat, gråtit, bett till gud, haft panikångest.

som ni säkert förstår mår jag inte bra just nu, anledningen till det kan jag inte skriva
öppet i bloggen. det skulle ändå inte vara någon som skulle förstå.
men jag ska kämpa, få allt bra. bli lycklig igen, må bra.

det är galet hur en person kan vara hela världen för en. hur man kan sakna någon
som man träffat för tio minuter sen. hur man kan älska någon så mycket att man inte
vet vart man ska ta vägen. hur man känner att personen är för långt borta fast man
ligger alldeles tätt inpå varandra i sängen. hur en persons leende kan få en glad en hel dag.
hur tre små ord kan ge en rysningar som kryper ända in i benmärgen.

''att förlora dig min vän, är som att kapa ena handen''